|
Okej,,, skämt
åsido så är det ju inte alla människor förunnat att
ha upptäckt denna underbara
musikform som ger livsluft under dom mentala vingarna och
mening åt begreppet musik.
Dom flesta harvar på i gamla dansbandsfåror eller
deathmetaldepressioner, alternativt fastnar
man i hip-hopköret, ska, rapp, "räggi",
"experimentell-jazz" eller vad det nu kan vara.
Inget ont om dessa stilar, smaken är ju som baken delad,
men ärligt talat grabbar och tjejer,
vad kan egentligen mäta sig med, och gå upp mot en
riktigt tunggungande, jäsig:
Rockin´Phneumonia Boogie Woogie Flu´sig
Southern Down to Earth Rock´n´Roll Boogie !!!
Stevie
Ray Vaughan |
Tjaaae,,,
inte mycket inte skulle jag nog vilja påstå !
Exakt klockslag för när begreppet
"Sydstatsrock" myntades för första gången
har jag ju av förklarliga skäl inte den
blekaste aning om eftersom jag ju
(av o-förklarliga skäl) inte befann mig på
platsen för händelsen just då.
Ett envist och troligen rätt trovärdigt rykte
vill göra gällande att alltihop
är ett påfund av skivbolagen som ville ha en
"etikett" att sätta på dom nya
grupperna från företrädesvis "sydstaterna"
i USA, och som slog igenom på
bred front i början av 70-talet.
Enligt andra initierade källor så var det
Ronnie Van Zant själv som myntade det
numera bevingade uttrycket - "That´s
Southern Rock" - angående en av hans egna
absoluta favoritartister - Merle Haggard. |
Det var hur som
helst skivbolaget MCA som "hittade på" att
Lynyrd Skynyrd skulle ha en sydstatsflagga bakom sig på
scenen när dom lirade.
Grupperna själva var väl kanske inte speciellt överförtjusta
i detta epitet i början, men med tiden så
blev dom väl mer eller mindre tvugna att acceptera detta
faktum eftersom fansen genast anammade
"stämpeln", och numera har ju "Sydstatsrock",
eller "Southern Rock" blivit ett mer eller
mindre vedertaget
namn på grupper från i första hand just "sydstaterna".
I alla fall hos oss totalfreaks av Southern Rock.
Kuriosa: Ofta när man pratar med folk
man inte träffat förr och man kommer in på ämnet
musik och dom
frågar vad man gillar för musik, så svarar man ju
naturligtvis "Sydstatsrock så klart !"
Då brukar dom alltid se ut som levande frågetecken och
undra: "Sydstatsrock ? Vad är det ?"
Ja,,, grupper som Lynyrd Skynyrd, Allman Brothers Band
och 38 Special, texempel. Svarar man då.
Då ser dom fortfarande oftast ut som skrynkliga frågetecken
och har en allmänt undrande blick i ögonen.
Då säger man: Ja,,, låtar som texempel "Sweet
Home Alabama". Och då går det upp en talgdank för
dom !
Själv tycker jag det är rätt märkligt att man kan känna
till den låten, men inte ett dugg om gruppen i
övrigt, eller ens att det är dom som har skrivit och
lirar den. Märkliga äro Guds vägar ! Slut
Kuriosa.
Jag
antar att det finns lika många tolkningar av
exakt vilka grupper som är så att
säga: "äkta Southern Rockers" som det
finns tillbedjare, fanatiker och fans.
Min personliga inställning är i alla fall som följer:
En grupp som spelar "Sydstatsrock" behöver
som jag ser det inte med nödvändighet
vara från någon sydstat, (typ Skåne eller
Blekinge,,, äh nu larvar jag mig igen.)
även om det naturligtvis ger ett visst "försprång
rent musikaliskt" så att säga.
Och detta är ju inte så konstigt eftersom dom
ju växt upp med dom musikinfluenser som är
specifika för just dom "räjongerna"
(=området). |
Johnny
Winter |
Med andra ord så
har man lättare "Sydstatsrocken i blodet", om
man har växt upp med en musikalisk
blandning bestående av: Blues, Jazz, Gospel, Country,
Cajun, Soul, Rythm`n´Blues, Rock`n´Roll osv,
än om man är uppfödd på andra mer eller mindre "obskyra"
musikstilar.
Duane
Allman |
Och
det är just denna "mix" av olika
influenser som har gjort sydstatsrocken till vad
den är, och det är också därför som den spänner
över ett så brett spektrum av olika "stilar".
Lite tillspetsat kan man väl säga att på ena
kanten finns grupper som Molly Hatchet, ZZ-Top,
Blackfoot och liknande, som ligger relativt nära
Hårdrocken, medans man på andra kanten kan
hitta grupper som Marshall Tucker Band och
Charlie Daniels Band,
vilka ligger avsevärt närmare countryn.
Och emellan dessa "ytterkanter" så
finns det ett helt otroligt spektrum av
olika grupper och stilar, som alla enligt mig
"fajlar" under namnet "Southern
Rock".
Allman Brothers Band är väl en sån grupp som nästintill
har betat av hela fälet. |
En del blandar
Blues och Country, andra Rock och Gospel, återigen andra
blandar kanske
Jazz med Country, eller så mixar man Blues, Soul och
Jazz och så vidare i all oändlighet.
Man skulle kunna säga att den amerikanska södern är en
"musikalisk smältdegel" där allt kan hända.
(och turligt nog för oss "Southern Freaks"
också har gjort.)
Nu finns det ju självklart en massa grupper från "södern"
som inte alls vare sig lirar "Southern Rock"
eller utger sig för att vara sydstatsrockare. På samma
sätt så finns det ju självklart grupper från andra håll
i världen, bland annat Sverige, som däremot lirar
Southern Rock och har "sydtstats-feelingen" i
sin musik.
Man behöver med andra ord inte vara född där för att
kunna lira "Southern Rock", men det går aldrig
att komma ifrån det faktum att dom musikinfluenser man
har inom sig spelar en otroligt stor och viktig roll.
Personligen
har jag alltid upplevt sydstatsrocken som "varmare"
och "svängigare" än till exempel
"europeisk rock",som har en tendens att
vara lite "stelare" och "fyrkantigare"
i upplevelsen än sydstatsrocken som mera "rullar",
"gungar" och liksom "jäser"
sig fram.
Därmed inte sagt att "europeisk rock"
skulle vara sämre eller så,,, inte alls, men
det finns någon mystisk-paranormal-abstrakt och
sublim "laid-back" feeling i
sydstatsrocken som tilltalar mig personligen oerhört
mycket. Det är "jävlar-anamma" med
"feeling" !
Sättet som "Sydstatsgitarrister" lirar
är dessutom något alldeles eget,,, och grymt !
Man är inte ute efter att nödvändigtvis plocka
så många olika toner på kortast möjliga tid
som andra mer "prestationsneurotiska"
gitarrister alltid ägnar sig åt, utan här
handlar det mer om att förmedla en känsla och
att skapa justa riffiga solon , tvillingsolon, häng
på toner, melodier och framför allt att få
gitarrerna att "sjunga" och gå rätt
in i hjärtat ! |
Dickey
Betts |
Typiskt för
"southern pickers" är att dom ofta (nästan
alltid) kastar in små "licks" mellan
orden i sången, vilket gör att det hela tiden "händer
saker" och svänger otroligt skönt.
Girarristernas licks liksom "svarar" och "pratar"
med sången hela tiden och just detta är ju
typiskt för Lynyrd Skynyrd och nästan lite av deras
speciella "varumärke" tycker jag, men
fenomenet kommer igen i dom flesta grupperna.
|
|