Under tiden som smöret sakta smälter i den ljumma kastrullen så smörar och bröar man en vanlig sockerkaksform enligt
det i alla kokböcker förekommande obligatoriska standardformuläret.

Sockret, Mjölet, Cocosflingorna, Vaniljsockret och Bakpulvret sammanblandas sedan mycket nogsamt i torrt tillstånd, i en
stor och rymlig bunke. Tillsätt sedan det smälta smöret och vattnet i bunken och sammanblanda återigen mycket nogsamt.

Har du nu gjort allting enligt regelboken så skall nu "smeten" verkligen vara en "smet",,, dvs "kladdig", "smetig" och
"rinnande av sig självt". Häll nu varsamt över "smeten" i sockerkaksformen och iakta särskilt hur vackert den "flödar"
ut inne i formen och lägger sig bekvämt tillrätta.

Ställ sedan med varliga händer försiktigt in den mitt i den nu färdiguppvärmda ugnen.
Föremålet för vår åtrå skall nu gräddas varsamt i den mycket behagfulla temperaturen av 175 grader Celsius i ca: 50 min.

Luta dig nu tillbaka och invänta dom ljuvligt läckra dofter som snart breder ut sig över nejden. Mmmm.

Som man sitter där i förväntans tider så får man inte glömma bort att utnyttja den "bonus" man alltid får när
man bakar såna häringa smarriga bakverk. Just det,,, jag talar naturligtvis om att äntligen få "slicka bunken" !
Den "smet" som produceras vid sammanblandningen av alla dessa fabulöst luxuösa ingredienser och som brukar
återfinnas på insidan av bunkens väggar får man absolut inte låta förfaras,,, detta vore en dödssynd utan motsvarighet
i denna världen ! Man skall med andra ord ALLTID "slicka bunken".

Faktum är att just denna "cocoskaks-smet" är så god och läcker i sig självt att man egentligen inte behöver lägga ner
dyrbar fritid och kostsam elström för grädda den, utan man kan lika gärna äta den som den är med sked ur djup tallrik
som efterrätt eller liknande. Den skäms absolut inte för sig i något sammanhang.

HAR man nu gräddat den så bör man dock låta den stå kvar i formen över natten för att "mogna".
Den blir nämligen ännu smaskigare och smarrigare om man gör så. På det viset får den i lugn och ro, utan diverse onödiga
och allmänt för kakan uppsykande stressmoment, en ärlig chans att "sätta sig", eller som jag själv föredrar att se det:
Att "klägga till sig". Denna "tillkläggning" ger nämligen en ypperlig förutsättning för alla ljuvliga smakämnen att på ett
mycket metodiskt och vetenskapligt riktigt sätt obehindrat kunna sprida sig runt i kakan.

Dagen efter är det så dags att äntligen få avsmaka vår ömt avhållna vän, och jag lovar dig,,, Det är smarrigt värre !

Har man lyckats med kakan så skall den nu fortfarande vara "kläggig", dvs att den skall inte som "vanliga normala"
sockerkakor vara liksom en aning "torr" i degen, utan den skall tvärtom vara "klibbig" och "vidhäftande".
Det är just denna konsistensen som gör den så smarrig och god. Ja,,, självfallet är det ju kombination av cocosen,
smöret osv som ger själva smakupplevelsen, men det går inte att sticka under stol med att konsistensen är oerhört
viktig för totalupplevelsen. Om du har ätit "kladdkaka" så vet du precis vad jag menar,,, Gött Götti Gött Gött !

Ja,,, jag propsar på att du verkligen provar denna utsökta kaka, den är nämligen en given succé på alla sorters kalas och
födelsedagar, eller varför inte i all sin ödmjuka anspråkslöshet avnjuten framför en bra film på Tv:n eller till en bra bok !