Charlies väldigt hemystade Parmesan !

Detta var från början ett ärligt menat försök att tillverka en egen form av "extralagrad" Västerbotten, "XXX-lagrad" Svecia eller en "oerhört mycket jättelänge lagrad" Prästost.
Men,,, det förnämliga slutresultatet visade sig bli en ännu exklusivare och dyrare variant än så !

I min ambitiösa iver att lagra osten så länge som möjligt för att få den så stark och smakrik som det nu bara gick, så "hände det sig inte bättre vid den tiden",,, än att kombinationen jättelång lagringstid + allt för tunn ostkropp, producerade en helt ny och jätte-exclusive sort av Parmesan !
(nu är ju förstås detta min egen mycket generösa tolkning av sakernas rådande tillstånd)
Vid "invigningen" eller provsmakningen av osten visade det sig nämligen till min stora glädje,,,

eller snarare allt mer tilltagande panikkänslor att den varken gick att hyvla eller skära i !
(voffö detta nu då,,, undrade jag stillsamt i mitt armod)
Konsistensen påminde väl närmast om den inbrottssäkra Cocosnöten i Povel Ramels berömda sång !

Nåväl tänkte jag,,, en sådan här aristokratisk och blåblodig ädling böjer sig naturligtvis inte under
löjliga knegarverktyg som osthyvlar och annat bjäfs,,, här krävs det "riktiga doningar" !
Dock,,, det visade sig att den inte gav vika för vinkelslipar eller koben heller,,, vad göra tänkte jag ?

Sprängdeg kanske,,,? njaee,,, det var nog alldeles för svårt att få tag i(umgås inte i sådana kretsar).
Efter ett antal misslyckade inbrottsförsök så lyckades jag dock till slut ta mig in i det allra heligaste
genom att bruka en stor slaktkniv som jag lade tvärsöver osten och sedan hamrade jag frenetiskt med en slägga på kniven,,, och se,,, plötsligt sprack osten mitt itu och innanmätet blottlades inför mina nyfiket uppspärrade ögon. Nu visade det sig att även innanmätet var så att säga en aning "vällagrat"!
Hela osten uppvisade helt klart övertydliga likheter med cement/betong,,, fast gul till färgen då !
Gul cement tänkte jag,,,?

Hmm,,, kanske man hade upptäckt ett nytt grundämne,,, eller nåt !
Skam den som ger sig intalade jag mig själv,,, den måste ju i alla fall gå att äta eftersom
den ju defacto bestod av mjölkprodukter,,, eller ?

Eftersom man ju av födsel och ohejdad vana,,,

har befruktats med en osedvanligt väl utvecklad kreativ ådra, så vidtog nu "upphuggning" av osten(hm) i mindre och mer lätthanterliga delar.
Som jag sedan stod där och stirrade med tom och innehållslös blick på mitt egenhändigt skapade underverk, så slogs jag av en plötsligt framvällande och ohejdbar snilleblixt utan dess like !

PARMESAN !

Det är ju för håken en PARMESAN jag har tillverkat !
Det vet ju alla att Parmesan är stenhård rakt igenom, så det kunde ju inte på några villkors vis råda några som helst tvivel om vad det var som låg där på min diskbänk i vackert upphuggna tårtbitar !
Sålunda försvann genast alla tvivel om min "ostmästarkapacitet" i ett nafs,,, Man var ju proffs ju !

Fram med rivjärnet och börja riva,,, nu visade det sig att den inte var så lätt att riva heller, men det gick faktiskt, och snart låg där en liten men mycket förtroendeingivande hög med ostkorn på tallriken.
Andäktigt fuktade jag toppen på pekfingret och doppade det försiktigt ner i den vackra ostkornshögen.
Jodå,,, dom fastnade där. Sakta förde jag det för ändamålet så klädsamt fuktade pekfingret upp till
mina suktande läppar,,, in i munnen,,, ner på tungan,,, drog ut det(fingret), stängde sedan munnen för att alla smaklökarna skulle kunna få kontakt med de dyrbara ostkornen.
Och se,,,

det smakade gott !

Jo faktiskt,,, den gjorde det ! Jag lovar och svär ! Det VAR gott säger jag ju ! Nähä,,, ingen tror mig !

Nä men skämt åsido så gjorde den faktiskt det,,, smaken påminde liksom både konsistensen och utseéndet väldigt mycket om Parmesan. Inte identiskt lika så klart, det vore ju en omöjlighet,
men där fanns uppenbara likheter, så någon form av avlägsen släkting måste det ha varit som
jag lyckats framställa i min påvra men mycket funktionella kokvrå.

Med andra ord blev slutresultatet lyckat,,, även om det inte bidde vad det var tänkt från början,
och det blev som du kanske förstår en hel del inmundigande av diverse goda pastarätter efter detta.

För dig som är intresserad av att tillverka en liknande "Parmesan-ost" så finns receptet på nästa sida.
Och för dig som skulle vilja prova att ysta en ost för första gången, så finns där även recept på en så att säga "normal" hårdost,,, det är samma recept till båda,,, men lagringstiden är olika.