The amazing history of the famous Boogierock and Southern Rock band Bernard Jenkins

När man så äntligen hade "muckat" från lumpen hösten -75 så var man ju på grund av flera månaders
ofrivilligt "boogie-celibat" och med påföljande mycket svårartade "abstinens", naturligtvis tvungen att
starta upp en ny svängig boogierockgrupp igen,,, lira måste man ju bara göra för att överleva.

Av en händelse träffade jag "Willie" som jag kände lite från skoltiden, när jag var nere och handlade
revbensspjäll i Westerberg:s Livs i Aneby. Vi började snacka lite löst och allmänt om musik och bestämde
att vi skulle försöka sparka igång en grupp. Jag ringde till "Tedde", en polare i Eksjö som jag lirat lite till och
från med tidigare och han var naturligtvis intresserad av att lira bas med oss. Sedan satte vi ut en annons
i Smålandstidningen efter en trummis, och den nappade självklart "Pojan" genast på och så var plötsligt
Bernard Jenkins ett fullbordat faktum och fick äntligen se dagens strålande ljus och erövrade omedelbart
det Småländska höglandet i allmänhet och Nässjö i synnerhet med full stormstyrka !

Namnet Bernard Jenkins hade vi "snott" från en låt som Eric Clapton har skrivit och som han lirade under
tiden han spelade med John Mayall´s Bluesbreakers. Dessutom ville man ju precis som en av förebilderna -
Lynyrd Skynyrd - gärna ha ett "dubbelnamn", fast till skillnad från Leonard Skinner så betvivlar jag å det
starkaste att verklighetens Bernard Jenkins var gymnastiklärare.(se Lynyrd Skynyrd för mer djuplodande info)

Charlie and Ted
Rock´s your
socks off !

Ted och jag var polare sen tidigare och hade i ett ögonblick av saligt enastående
inspiration och sedvanlig musikalisk kreativitet skrivit den tragiskt nog på vinyl aldrig
utgivna bluesboogie-världshitten "Mississippi River" !

"I´m Going down,,,,(taratatatatara), To the Mississippi River",,,(taratatatatara),,,,

Ja,,,vadårå,,, 12 takters jäsig bluesboogie,,, vått ells,,,, isser änny åltörnitiv ?

Av någon mycket hemlig-mystisk och för mig fullständigt outgrundlig anledning visade det sig klädsamt nog att vi tre "gitarrister", alla lirade på kopior av Gibson SG Modeller !
Och inte nog med detta ! Vi envisades även alla tre med att knyta schalar och snusnäsdukar var vi kom åt på gitarrerna och runt halsarna !
Måste ju i alla fall ha sett väldans fräckt ut från publikens grodperspektiv så att säga!

Vi körde en osedvanligt lyckad blandning av Status Quo och eget material.

Efter mycket knepande-knåpande och finmekaniskt idogt pysslande med att "tejpa" ihop ett gammalt trasigt och utslitet kasettband från våren 1976 som gått av på ca: 5-6 ställen, så kan jag härmed mycket stolt och inte lite högfärdigt äntligen redovisa följande eminenta låtar/spelordning från vårat hejdlöst- hejdundrande framträdande på den i "Gamla stan" så vackert belägna "Krusagården" i Eksjö:

BERNARD JENKINS. LAJV ÄT KRUSAGÅRDEN VÅREN 1976. (Fjutjuring: "The Gibson SG Copies Gang".)

1.Gotta catch a train(R.C.Jansson)
2."Introduktionsboogie"(Bernard Jenkins)(presentation av bandet under sedvanligt jäsigt boogiekomp)
3.Don´t waste my time(Status Quo)
4.Amor Vincit Omnia(T.Sandstedt)(betyder: "Kärleken besegrar allt")
5.Paper Plane(Status Quo)
6.Why do you treat me(lugntung blues)(Skriven av?)
7.Boogie 69(instrumental)(Skriven av?)
8.Yes I did(T.Sandstedt)(Willie?)
9.Köttfärs i mammas öga(Bernard Jenkins)(se fotnot* nedan för närmare klargörande!)
10.Johnny B Goode(Chuck Berry)
11.Dust my Broom(Elmore James)
12.Can´t do things I want to(R.C.Jansson)
13.Status Quo Potpurri: Railroad/Slowtrain-riff/Trumsolo/Roadhouse Blues/
The "Thing"/Mad About The Boy/Railroad(Trad.arr Bernard Jenkins)

14."Spånboogie i A"/ alt. "Charlies Boogie" /alt. "Come on everybody"(Bernard Jenkins)

Extranummer: Status Quo potpurri version nr 2..(Trad.arr Bernard Jenkins)

Fotnot*. "Köttfärs i mammas öga" var ett svar på den tidens(i Bernard Jenkins ögon) "flummiga" grupper
som kunde stå i timmar och harva på ett och samma ackord, och där ingen spelade i samma tonart, takt,
eller på något annat rimligt vis gav lyssnarna några som helst ledtrådar till att dom lirade i samma grupp.
Och eftersom även Bernard Jenkins självklart ville "ge sken" av att bestå av "kompetenta, kunniga och
seriösa musiker" som kunde spela annat än bara "dessa simpla, förhatliga och högst omusikaliska 3 ackords
låtar", så snickrade vi utan någon som helst antydan till skam i våra kroppar raskt ihop en alldeles oerhört
"avancerad" musikalisk läckerhet på ett par rappa röda minuter. (fast det tog nog inte ens så lång tid vill
jag minnas) Sålunda spelade vi i varsin tonart och i lite olika takter och hastigheter allihopa !
Personligen tyckte jag ju självklart att det lät för "Dj.....t", men om jag nu har tolkat resonemanget från
dom sakkunniga musik-"förståsigpåarna" riktigt, så måste det ju ha varit jätte skickligt gjort av oss.

Nåja,,, allt var ju mest menat som ett skämt och en liten bitsk men ändå på sitt vis kärleksfull "känga" till
alla "fisförnäma" och förment "kunniga-skickliga" musiker som alltid "rackade ner" på Status Quo och allting
som inte var "avancerat" nog för deras ytterst högt "utvecklade" och "förfinade" smak, och som till råga på
allt "elände" spelades med hjärtat i stället för med hjärnan och kalkylatorn i högsta hugg. End Fotnot.

Tidstypisk musikanekdot:
Förutom musikaliskt mycket utvecklande träningspass och hårda pressande turneér med Bernard Jenkins,
så slank man emellanåt helt osökt in på ovan nämnda "Krusagård", dels för lite improviserat socialt
samkväm, men framför allt för att få den unika möjligheten att delta i dom numera kultförklarade:
"Status Quo Headbangers-ball orgierna" som där försigick helt bakom "lyckta dörrar" och helt utan
insyn från den mycket undrande, uppskrämda och ytterst misstänksamma "Svenssonmenigheten".
Ja det var tider det ! Där kunde nämligen stå allt ifrån 50 pers och uppåt, alla iklädda i slitna blå jeans,
och riva av världens grymmaste "luftgitarrboogieorgie", allt medans Status Quo:s "Caroline" gick på full
speta på stereon ! Vid ett tillfälle i Oktober -74 så diggade jag så frenetiskt att jag halkade på en
trasmatta, "stod på arselet" och lyckades bryta höger handled ! Då är man minst sagt hängiven !