Southern Comfort Band History 3

Southern Comfort Band vinner Rockbandstävling.(se artikel på första sidan)
Personligen är jag ju inte mycket för det här med konkurrens och tävlingar(se även Politiska Dagboken), och har aldrig förstått hur man skulle kunna tävla i musik som ju handlar om känslor och inte "prestationer".
För mig är det ju fullkomligt ointressant vem som plockar flest antal toner på kortast möjliga tid, vem som kan flest "skumma/svåra" ackord eller vem som klarar dom svåraste rytmerna och annan meningslös och fullständigt irrelevant sysselsättning. Musiken skall ju tala till hjärtat och inte till hjärnan som jag ser det !

Men hur det nu var så hade Kenta och Micke anmält oss till en Antidrog-Rockbandstävling i Lövgärdet uppe i Angered och jag såg väl ingen annan råd än att för gruppens bästa ställa upp på "spektaklet".
(Det låg ju 3000kr i vinstpotten och dom kunde ju onekligen komma till användning för inköp av diverse nödvändiga råckändråll-pryttlar.) Som det senare visade sig så röstade faktiskt både juryn och publiken med hjärtat och inte med hjärnan, och ingen var väl egentligen mer förvånad än your´s truly !
Tja,,, förvånad och förvånad,,, jag/vi visste ju självklart att våran musik var den bästa som fanns - det var ju därför vi spelade den ! Däremot hade man väl sina dubier om en "expert-jury" skulle fatta det också.

Startfältet var ju minst sagt blandat och brokigt - där fanns alla möjliga stilar representerade - reggie, funk, jazz, hårdrock, visor, folkrock, dansmusik, soul mm. Jo,,, åsså Sydstatsrock naturligtvis !
När tävlingen började så var vi ca:20 olika grupper som skulle kämpa om "pokalen" och stålingarna.

Tävlingen var väl upplagd som en slags "cup-vinnarnas cup" eller nåt sånt(är inte särskilt bevandrad i sporttermer och tävlingsupplägg) eftersom det var 4 olika deltävlingar med ca 5 band i varje, och som alltså tävlade inbördes inom gruppen. 2 Band inom samma grupp gick sålunda till delfinal där 4 band tävlade mot varandra i två olika delfinaler. Därifrån gick sedemera två band från varje delfinal till slut-final där 4 Band till slut slogs om juryns och publikens gunst.Totalt var det alltså 3 olika tävlingstillfällen man skulle vinna för att komma högst upp på prispallen.

Redan under den första tävlingsomgången så märkte vi att vi genast blev publikens favoriter och detta ledde naturligtvis till att vi både i andra delfinalen och i slutfinalen på sätt och vis hade fått en trogen "supporterklubb" som hejade på oss och som var fullständigt helvilda när vi spelade.
Rätt skön känsla faktiskt eftersom det ju är en sådan underbar respons från publiken som är den egentliga anledningen till att man överhuvudtaget går upp på scenen.
(Ja,,, förutom sponken, knark, och brudar då förstås!)

Nåväl,,, finalen infann sig och redan före tävlingen hade startat så skrek större delen av publiken,,,
Såthern Comfårt,,, Såthern Cåmfort,,, osv. Detta stärkte ju naturligtvis självförtroendet hos hela gruppen vilket av förklarliga skäl ledde till att när det blev dags för oss att kravla upp på scenen, så lirade vi naturligtvis bättre än någonsin tidigare. Publiken var helt i extas och klättrade upp på bord och stolar och dansade vilt var dom kom åt. Sen fick vi ju inte lämna scenen förrän vi hade spelat 3-4 extranummer, och ändå hade dom inte fått nog. Sålunda vann vi både äran och dom tretusen stålingarna, vilka ju kom väl till pass att köpa mera musikutrustning för.

Och ett par år senare föll det sig inte bättre än att jag av en händelse kom att lira i samma grupp som en av jurymedlemmarna ! (se Meat Beat Gang för närmare info)

Som alltid i livet så splittras gemenskaper och människor skingras för vinden, och Southern Comfort Band kunde ju naturligtvis inte bli ett exklusivt undantag som o-bekräftade regeln. Själv slutade jag - och började igen - vid ett par olika tillfällen under åren som följde, och sammantaget så uppskattar jag att det troligen har funnits mellan 5-6 olika konstellationer av gruppen och det bör ha passerat ca 18-20 personer genom Southern Comfort Band genom åren. Sedan 1985 har jag inte varit med i SCB längre, men jag bevistade något år senare en konsert dom hade på Rock-klubben "Magasinet", och det svängde lika bra som alltid.

Ivica hade då hittat en synnerligen bra gitarrist som lirade skjortan av dom flesta. Jag kommer inte ihåg vad han hette, men under åren som gått så har han dykt upp på Tv med jämna mellanrum och har då lirat ihop med bland annat Tomas Ledin mfl, så han har tydligen också flyttat till Stockholm, och jobbar antagligen som studiomusiker och i kompband bakom större artister. Så han och Maria Eriksson har i alla fall gått vidare inom musikbranschen som det verkar. Vi andra har väl fastnat i "vanliga" arbeten och vardagens strävsamma och högst normala "Svensson-liv" får man på synnerligen goda grunder förmoda.

Hur som helst så var Southern Comfort Band ett mycket unikt och exklusivt inslag i rock-historien.
Och även om vi aldrig producerade några vinyl, aldrig låg på några topplistor, eller for världen runt på utsålda turneér, så kom - sågs - och segrade vi !