Kremlor

Under Augusti och September är Kremlorna är en av dom mest dominerande arterna i våra skogar.
Man kan se dom nästan överallt där man går, men tyvärr så lämnar dom flesta kvar läckerheterna i
skogen och går bara förbi på grund av att det finns så många olika arter och man är osäker på vilka
som går att använda. Detta är mycket synd eftersom alla milt smakande kremlor är ätliga och många
av dom är mycket fina matsvampar. Kremlorna har ett sprött kött, ungefär som hos mogna äpplen,
och dom är mycket lätta att "bryta itu". Däremot saknar dom mjölksaft.

Bra tips för att utröna om en kremla är ätlig:
Foten skall vara ren och slät. Den skall inte ha krage eller fjäll.
Tryck med fingret på undersidan av hatten, när du släpper på trycket skall skivorna inte
stanna kvar i intryckt läge. Det skall inte gå att dra "trådar" från ytskiktet på svampen.
Det skall gå att "nypa av" svampkött från foten.
Den skall heller inte "safta" när en bit av hatten bryts av.
Stämmer det så långt så kan du bryta av en bit av svampen och smaka på den.
Smakar den milt så är den ätlig och går att använda.
Men undvik alla kremlor som smakar skarpt!

Som du säkert förstår av den digra "kremmelistan" nedan, så kan jag omöjligt ha bilder och
beskrivningar på alla här förekommande kremlor, utan jag rekommenderar dig att du införskaffar
en bra svampbok där alla sorter analyseras grundligt.
Dessutom är det bra att i början ha tillgång till någon som är kunnig på kremlor.
På det viset kan man alltid få hjälp att utsortera dom ätliga från dom oätliga eller giftiga.
Men kom ihåg,,, ALLA milt smakande kremlor är ofarliga.
Undvik konsekvent alla kremlor som smakar skarpt!

Här tar jag bara upp dom kremlor jag själv anser vara enklast och bäst att plocka.
Som nybörjare bör man kanske avstå från att plocka kremlor om man känner sig osäker.
I mån av tid så hoppas jag framöver kunna utöka dessa "Kremmelsidor" med djupare
och mer utförlig information om alla förekommande sorter.

Mandelkremlans hatt blir 6-12cm bred och den är färgad i chokladbruna nyanser från ljus till mörk,
ibland med violetta färgtoner i det bruna. Hatthuden som är klibbig är ofta täckt med barr, löv och jord.
Dess skivor är spröda, tjocka och till en början vita som med stigande ålder övergår till en mer gulaktig nyans.
Skivorna är också påfallande glesa och tjocka och sammanbinds sinsemellan av tvärgående låga åsar, vilka
framträder tydligast närmast hattkanten.
Hos unga kremlor blir hattformen kupig, medan den hos äldre exemplar blir välvd till utbredd med nedåtböjd,
fårad kant. Foten blir 5-10cm hög, är oftast helt vit, men kan i undantagsfall bli något rödtonad.

Den växer allmänt i barr- och blandskogar, dock företrädesvis tillsammans med gran.
Den är dock sällsynt mot norr.

Mandelkremlans smak är mild och efter ett tiotal sekunder framtäder en söt mandelsmak.
Svampen är mycket läcker och kan med fördel stekas, stuvas eller ätas som råkost.

Växtsäsong: Augusti-September.

Förväxlingssvamp: Alla brunvioletta kremlor, och särskilt då pepparkremlan,
vilken dock har en röd ton på den i övrigt vita foten.
Pepparkremlan har dessutom en mycket karakteristiskt stark och "pepprig" smak.
Lukten påminner om nymald peppar och smaken är skarp.
Pepparkremlan är oätlig.

Kom ihåg att alltid smaka på kremlan!

Sillkremlorna är en särskild grupp bland kremlorna med gemensamma kännetecken.
Det finns ett antal olika sillkremlearter över hela landet som växer i många olika miljöer
tillsammans med tall, gran, björk, ek, och bok.

Hatten blir 5-15cm bred, är torr och matt, och varierar mycket i färg, men oftast är den
murrigt mörkröd, olivgrön eller rödviolett med svartröd ton i mitten.
De till en början vita skivorna får med tiden en gul ton och mörknar slutligen.
Sporerna är ljust ockragula.

Foten blir 4-10cm hög, 2-3cm bred och är röd till rödviolett och något längsgående fårad.
Hos utvuxna exemplar har foten en porös, pipig(benmärgs-)struktur.
Hela svampen får bruna fläckar vid tumning eller brytning.

Sillkremlorna är praktiskt taget de enda rödfotade kremlor som är goda matsvampar.
Det vita köttet har mild smak och doftar av skaldjur.
Eftersom även smaken påminner om skaldjur så passar den utmärkt att dillstuva.
Anrättningen får en behaglig arom av hummer eller krabba! (Poor mans lobster!)

Växtsäsong: Juli-Oktober.

Sillkremlan är Ångermanlands landskapssvamp.

Förväxlingssvamp:
Andra kremlor i samma färger.
Särskilt den skarpt smakande Giftkremlan kan förväxlas med Sillkremlan.
Men giftkremlan har alltid rent vita skivor och vit fot.

Kom ihåg att alltid smaka på kremlan!

Kantkremlan kan ibland misstagas för mandelkremlan eftersom dess färg kan vara snarlik.
Men kantkremlan känns dock igen på att hatthuden inte når ut till hattkanten, utan slutar
några millimeter från kanten, där det ljusa köttet syns.
Hatten blir 5-12cm bred

Skivorna är rent vita men kan med tiden få bruna fläckar.
De avger vita sporer och kan vid fuktig väderlek få klara vätskedroppar på eggen.
En del av skivorna är gaffelgrenade.

Foten är ytterligt hård och vanligtvis vit men kan emellanåt få bruna fläckar och en svag nätådring.
Den blir 4-6cm hög och ofta något avsmalnande mot basen.

Kantkremlan är ganska allmän och påträffas i både löv och blandskog, särskilt i bok och ekskog,
och ofta längs skogsstigar och vid vägkanter. Köttet är i hela svampen vitt och fast.
Det har en obetydlig aningen söt doft och en mild angenäm smak som påminner om nötter.

Kantkremlan är en läcker matsvamp som passar att stekas, stuvas eller som blandsvamp.
Den är dessutom utmärkt som råkost.

Växtsäsong: Juli-Oktober.

Förväxlingssvamp:
Företrädesvis Pepparkremlan som har en mattare rödbrun till rödsvart färg än Kantkremlan.
Dessutom har foten på pepparkremlan oftast en rödaktig ton mot basen.
Lukten påminner om nymald peppar och smaken är skarp.
Pepparkremlan är oätlig.

Kom ihåg att alltid smaka på kremlan!

Vinkremla(Russula obscura) **	Brunkremla(Russula mustelina) **
Rutkremla(Russula virescens)**	Mellan-Brokkremla(Russula cyanoxantha)**
Rödfotad läderkremla(Russula olivacea) **	Trattkremla(Russula delica) *
Gaffelkremla(Russula heterophylla) **	Äggkremla(Russula lutea) *
Grön-Björkkremla(Russula aeruginea) **	Jodoformkremla(Russula turci) *
Mild gulkremla(Russula claroflava) **	Druvblå kremla(Russula azurea) *
Tegelkremla(Russula decolorans) **	Sienakremla(Russula puellaris) *

Kremlor man bör undvika:
Som du ser nedan så finns det minst lika många kremlor man
bör undvika, som det finns kremlor som är bra matsvampar.

Storkremla(Russula paludosa) (*)
Svedkremla(Russula adusta) (*)
Rodnande svartkremla(Russula nigricans) (*)
Fagerkremla(Russula lepida) (*)
Skarp gulkremla(Russula ochroleuca) (-)
Gul kamkremla(Russula farinipes) (-)
Röd björkkremla(Russula depallens) (-)
Röd ekkremla(Russula pseudointegra) (-)
Lackkremla(Russula rhodopoda) (-)
Skörkremla(Russula fragilis) (-)
Bokkremla(Russula mairei) (-)
Pucklig kremla(Russula caerulea) (-)
Skarp sienakremla(Russula versicolor) (-)
Pepparkremla(Russula badia) ¤
Stinkkremla(Russula foetens) ¤
Gallkremla(Russula fellea) ¤
Brännkremla(Russula consobrina) ¤
Tårkremla(Russula sardonia) ¤
Krusbärskremla(Russula queletii) ¤
Blodkremla(Russula sanguinea) ¤
Giftkremla(Russula emetica) ¤