Trattkantareller - Matlagningens bästa krydda och livets mening

Det finns ju många goda, trevliga och bra svampar, men Trattkantarell (a.k.a "Trattis") tar ändå första pris på grund av att de är både goda att äta och lätta att plocka och rensa. Dessutom finns de oftast i massor på ett ställe, och förutom det är dom så mångsidiga. Trattkantarell kan man frysa, konservera, steka, koka, stuva, lägga i soppor och grytor eller vad du vill.

Men allra bäst är trattkantareller att torka, och helt ypperliga att efter torkningen "mortla" till pulver.
Tänk vad smaskigt det blir när man en kall och mulen vinterkväll gör en god sås till en bit
kött eller fisk, och man kan ta fram burken med "trattispulver" och strö över,,, mommsigt!
(det går absolut inte lika bra med selleri i detta fallet !)

Trattisfakta:
Trattkantarell är en utpräglad höstsvamp och kallas sålunda ibland även "Höstkantarell".
Den växer företrädesvis i mossrika barrskogar och vissa gynnsamma år kan den förekomma
i minst sagt riklig mängd.

Faktum är att man kan befinna sig mitt i ett trattiseldorado utan att veta om det,
eftersom trattkantarellen likt Rödgul Trumpetsvamp är svår att upptäcka när man
bara "går omkring" i skogen och letar svamp ur ett "ovanifrån" perspektiv.
Detta beror på att de gråbruna hattarna liknar vissnade löv, och att man därför inte
ser svampen, utan "bara en massa löv". Detta går dock enkelt att råda bot på om man
då och då går ner på huk och spejar i sidled,,, ofelbart så upptäcker man då genast
deras gulgrå "fötter" som "står som spön i backen".

Men när man väl har hittat ett område med "trattisar" så är det bara att krypa omkring
på knäna och skörda hej vilt för allt vad tygeln håller!
Själv har jag alltid arbetsbyxor med inbyggda knäskydd på mig när jag går på "trattisjakt".
På det viset kan man helt ostört krypa fram bland dom små telningarna samtidigt som man
hela tiden har totalkoll på var nya grupper står och ivrigt väntar på att få sammanstråla
med sina polare i svampkorgen.

Trattkantareller har ett svampmycel som kan vara utbrett inom 100-tals kvadratmeter stora
områden, och det är därför man kan hitta så stora mängder på ett enda ställe.
(vilket ju är en fördel om man som jag är lite lat och bekväm av sig)

Den är utbredd inom hela Skandinavien och Finland, men tycks vara mindre vanlig åt norr.
Trattkantarell växer på såväl kalkhaltig som tämligen sur mark.
En fördel med trattkantarell är att den är frosttålig, och den kan med andra ord plockas även efter
det att frosten har tagit andra svampar till dom "sällare jaktmarkerna".
Milda höstar kan man söderut hitta den långt fram i slutet av November. (se nedan)

Hatten är tunnköttig, först grunt navlad med inrullad kant, sedan djupt navlad, rynkig och småfjällig
med krusad kant. På hattens undersida finns gulgrå, senare grå, glesa grenade åsar som är tjocka,
gaffelgrenade och långt nedlöpande på foten. Den kan bli 3-7cm bred.

Foten är 3-8cm hög och orent gul till gulgrön eller grågul.
Hos äldre exemplar blir den tillplattad och ihålig ända till basen.

Doften är angenäm och smaken mild och god. Som matsvamp är trattkantarellen
mycket eftertraktad och står absolut inte den vanliga kantarellen efter i smak.

Växtsäsong: September-November.(milda vintrar eventuellt ännu längre)

Plocktips:
Liksom Svart och Rödgul Trumpetsvamp kan man med fördel skörda trattkantareller med sax eller kniv,
på det sättet så grovrensar man den redan ute i skogen. Dessutom blir det lättare att skörda dom
eftersom dom ofta växer flera stycken i grupper, vilket gör att man kan "greppa" flera stycken på en
gång och skära eller klippa av dom i ett svep - mycket rationellt och stimulerande.

Förväxlingssvampar:

I huvudsak den Rödgula Trumpetsvampen, men det gör ingenting eftersom
även den är en mycket eftertraktad och synnerligen läcker matsvamp.

Toppig giftspindelskivling, (Cortinarius speciosissimus)

Likheten är som synes dock inte särskilt stor och skillnaderna är många.
Spindelskivlingen är mer eller mindre toppig, har rödbruna glesa skivor, kraftig
rödbrun fot med gula oregelbundna band. Foten är dessutom inte ihålig.
Trattkantarellen är ju trattformad,,, detta är inte spindelskivlingarna.

Slemmurklingen(Leotia lubrica) kan även den förväxlas med trattkantarellen.

Men denna är geléartad med veckad hatt, som saknar tratt.
Den är oduglig som matsvamp och är misstänkt svagt giftig.

Trattkantarell.(Cantharellus tubaeformis)